Senaste sökningarna
Sökalternativ
Litteraturvetenskapliga tidskriften Samlaren bad mig recensera en ny bok om användarbeteenden på ljudboksplattformen Storytel. Forskningen bygger på unik datatillgång, men jag såg mig tyvärr tvungen att kritisera en del, i mitt tycke rätt allvarliga, brister:
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1941788/FULLTEXT01.pdf
Som bokhistoria betraktad lider studien av ett underteoretiserat begrepp om vad som är en "bok". Att bara förlita sig på vad "branschen" räknar som bok tycker jag inte håller, när Storytel m.fl. systematiskt undergräver skiljelinjen bok/podd.
Av en litteratursociologisk studie borde vi förvänta oss betydligt mer av metodologisk reflexion rörande t.ex. vad datan som Storytel lämnat ut faktiskt kan säga oss. Jag tycker att vissa av studiens resultat saknar empirisk grund och bygger på löst gissande grundat bl.a. i krononormativitet.
@rasmusfleischer
"Han borde i stället ha ägnat en sida eller två åt att problematisera det faktum som han nu håller tyst om, nämligen att kapitlet bygger på ett dataset från 2020–21, alltså covid-pandemins mest
akuta fas då människor stannade hemma i exceptionellt hög grad"
Ja, det är sannerligen ett underlåtande av rang
@rasmusfleischer Vad intressant att du skriver om detta! Det har jag precis också gjort, med fokus på integritet och forskningsetik - https://doi.org/10.7146/psj.v4i.150182 Och Berglund har kommenterat (i samma tidskrift)