Tillbaka

Om vi behåller sanningsvärdet inom parentes en liten stund till, så kan vi rentav fråga oss:

Vad känner QAnon-dårarna när de sprider vidare sina konspirationsteorier?

Hur skiljer sig deras känslor från vad vi nu känner när vi sprider vidare "Trump är KGB"-uppgifterna?

Vad för slags "vilja till sanning" (Foucault) är det som sätts i rörelse?

Inte för att sudda ut skiljelinjen mellan sant och falskt. Men för att tänka taktiskt, vilket är att inse att politik är lika mycket känslor som sanning.